Verklighetsflykt

Krubb kan man klaras sig utan några dagar – till och med veckor om det kniper. Men utan vatten dör man snabbt. Arkens källa av rötfritt vatten har börjat sina, och Folkets oror växer. För två veckor sedan bestämde sig bossen för att skicka ut en expedition i Zonen. Uppdragen var att utforska en gammal fornruin som zonstrykarna påstår har en outsinlig källa till rötfritt vatten. De kallade ruinen Renverket. Problemet är bara att det finns många zongastar i området. Dagarna gick. Expeditionen kom inte tillbaka. För några dagar sedan skickade bossen ut en grupp friviliga för att spåra expeditionen och ta reda på vad som hänt. Ni är dessa friviliga. I två dygn har ni vandrat genom Zonen. NI har överlevt syraregn, anfallits av asgnagare och gömt er för zongastar. Nu, på morgonen den tredje dagen, närmar ni er Renverket…

Under en vandring genom ett skogsområde i Zonen möts rollpersonerna av en surrealistisk syn. Framför dem står en hel vy i western-stil. På taket till det närmaste huset står en enorm byst föreställande en gråhårig man med blå skjorta, skinnväst och stor vit cowboyhatt. Bysten är flera meter hög och rejält sliten av tidens tand. Husen längst huvudgatan är förfallna och övervuxna men de flesta står fortfarande kvar. Närmast rollpersonerna finns en övergiven biljettkiosk. Bakom den syns en gammal saloon, en diligensstation, ett fängelse, flera indiantält, ett rostigt ånglok och till och med en gammal hjulångare, strandad i en sjö som nu förvandlats till ett egenvuxets träsk. Zonvinden svepet genom de tomma gatorna och rollpersonerna är fria att utforska den gamla nöjesparken…

Räden mot Fjällhotellet en del av Upproret Vaknar. Fas 1 i kampanjen Flykten från Paradiset Publicerat i boken Paradiset från expansionen Genlab Alfa till Mutant År Noll. ”Jag har tagit en stor risk genom att föra er hit, till Upprorets högkvarter. Mina källor säger mig att ni också drömmer om frihet, kanske lika starkt som jag. Vi är inte menade att leva så här. Betraktarna håller oss fångna, mot människans vilja. Vi måste besegra maskinerna och bryta oss ut.” För att understryka drämmer björnmutanten ramen i bordet så att glasen hoppar och patronerna rullar över bordet. Förvånat inser han att det rejäla bordet spruckit från kant till kant. ”Hm…beklagligt…var var jag någonstans? Betraktarna , ja. Problemet är att de är för starka. Vi kan inte besegra dem direkt, våra vapen kan inte tränga igenom deras pansar. Men jag har fått rapporter om ett mäktigt forntida vapen, en maskindödarkarbin vars engergistråle går rakt igenom Betraktarnas plåtskal och förintar dem, men inte lämnar en skråma på oss levande. Mina källor säger mig att detta vapen finns uppe i Fjällhotellet, i hundarnas revir….” I detta äventyr tar man alltså rollen som djurmutanter som vill göra uppror och ta sig ut från den nationalpark som de är satta att leva i.